I Söndags den 27/5 var det exakt 2 år sen min mor gick bort efter lång tid i sjukdom
trots att jag i minst 2 år dess för innan gjort allt jag kunde tänka mig för att förhindra det oundvikliga och hjälpa min mor till tillfrisknande genom att vädja, böna och be både till min mor och till sjukhus och myndigheter. Tyvärr var det ingen som lyssnade och jag t.o.m lade mitt egna liv på is under dessa år. Och på söndagen den 27/5 var det som nog alla vet -Mors dag!
Typiskt morsan att få det att infalla så bra.
Hela vecka 21 var dock tung. Oväntat tung.
Måndags kvällen kändes det som en stor tegel vägg fall över mig.
Trodde jag skulle bryta ihop där ett tag. -Men jag är stark. Bit ihop nu för fan!
Lillbrorsan behöver mig, precis som jag behöver honom!
Kom igen nu, skärp dig! Det finns alltid nåt att göra.
Just det! Vi fixar till graven och planterar nytt!
får med brorsan på det och vi har en helt underbar familjekväll fast det bara va vi.
Vi gick ut och käkade fint på restaurang och njöt av kvällen i vår mors ära.
Vet inte riktigt varför jag kände att jag skulle bryta ihop.
Gissar dock att det är för att detta året var det egentligen inget mer att göra
och att fixa med allt vad det är efter sin mors död.
Jag tog hand om och skötte allt vad gällde pappers arbete och allt det ekonomiska, dödsbo, välja kista och urnor, begravningsplats och kremering med ceremoni med Thailändsk buddhist i Sverige och skrev brev till länsrätten så att vi fick dela aska i två urnor för den andra tog jag sen med mig till Thailand året därpå till min mors födelse plats och spred hennes aska i havet.
Och det vill jag också bli när jag dör.
En del av min aska till havs och en del på kyrkogården bredvid min mor.
Det var där jag började mitt liv, och det är där jag ska avsluta mitt liv.
trots att jag i minst 2 år dess för innan gjort allt jag kunde tänka mig för att förhindra det oundvikliga och hjälpa min mor till tillfrisknande genom att vädja, böna och be både till min mor och till sjukhus och myndigheter. Tyvärr var det ingen som lyssnade och jag t.o.m lade mitt egna liv på is under dessa år. Och på söndagen den 27/5 var det som nog alla vet -Mors dag!
Typiskt morsan att få det att infalla så bra.
Hela vecka 21 var dock tung. Oväntat tung.
Måndags kvällen kändes det som en stor tegel vägg fall över mig.
Trodde jag skulle bryta ihop där ett tag. -Men jag är stark. Bit ihop nu för fan!
Lillbrorsan behöver mig, precis som jag behöver honom!
Kom igen nu, skärp dig! Det finns alltid nåt att göra.
Just det! Vi fixar till graven och planterar nytt!
får med brorsan på det och vi har en helt underbar familjekväll fast det bara va vi.
Vi gick ut och käkade fint på restaurang och njöt av kvällen i vår mors ära.
Vet inte riktigt varför jag kände att jag skulle bryta ihop.
Gissar dock att det är för att detta året var det egentligen inget mer att göra
och att fixa med allt vad det är efter sin mors död.
Jag tog hand om och skötte allt vad gällde pappers arbete och allt det ekonomiska, dödsbo, välja kista och urnor, begravningsplats och kremering med ceremoni med Thailändsk buddhist i Sverige och skrev brev till länsrätten så att vi fick dela aska i två urnor för den andra tog jag sen med mig till Thailand året därpå till min mors födelse plats och spred hennes aska i havet.
Och det vill jag också bli när jag dör.
En del av min aska till havs och en del på kyrkogården bredvid min mor.
Det var där jag började mitt liv, och det är där jag ska avsluta mitt liv.
Buddhistisk kremerings ceremoni på Kviberg.28-06-05
Buddhistisk kremerings ceremoni på Kviberg.28-06-05
Vi ska bära vår mor för allra sista gången.
Bär vår käre mor mot utgången.
Sista transporten för min mor gick sakta ner mot krematorieti Kviberg och vi andra följde sakta efter till fots.
Ett sista farväl när likbilen rullar förbi och vi sakta följer efter.
Den Thailändska Buddhist munken somutförde den mycket fina ceremonin.
Buddha munken var med från början till slut.Här utförs buddhistisk ceremoni efter kremeringen.
15-07-05
Här står jag och utför en buddhistisk rit iceremonin efter kremeringen.
Detta är sista kortet på urnorna ihop.Trä urnan tog vi och jordfäste i gravplatsen
jag valde ihop med min bror
på östra kyrkogården.
Ceremonin och jordfästningen på platsen jag och min bror hitta efter att åkt runt halva kyrkogården för att hitta platsen som kändes rätt.
Och egentligen skulle inte min mor få ligga här. Men efter mycket brev fram och tillbaka och lika många telefon samtal fick jag min rätt och fick jordfästa vår mor på platsen
som var den första som mor och far bodde på när mor flytta hit från Thailand.
Det var en tung och grå dag och änglarna grät så det varstora storm skurar hela dagen.
Men just under ceremonin lättade det upp
och solen tittade fram under nån minut.
Buddha munken gör avslutningsvis det sista i ceremonin.
Så här såg graven ut först. Min stora syster hade planterat röda fina tulpanersom växte och formade ett hjärta.
Efter min idé att rama in hjärtat lite mer med gatstenar som vi bar långt och tungtblev det så här efter första dagen.
Jag hade ingen spade så vi grävde med våra bara händer och fingrar.
25-05-07
Och så här blev det till slut efter två dagars slitmed bara händerna och fingrarna att gräva med.
27-05-07
