Hälsade på min mor idag och tog mig en liten fika i solskenet med henne. Saknar min mor nåt så otroligt mycket. Ibland undrar man hur man ska orka ta sig vidare och fortsätta leva. Skrev en dikt till min mor då hon gick bort för snart två år sen. Den heter Själfall. Av mike till min älskade & saknade mor, 550120-050527. Tomheten är stor likt mörkret jag vandrar i. Ser upp mot stjärnorna i en oändlig rymd. Känner mig så ensam, så liten. Saknaden är svår, det faller en tår. Torkar min kind, känner en bris och vet att det är du. Du är så lugn. En stjärna faller. Så vacker, så fin. Så avlägsen, så nära. Och vet att det är farväl. Sträcker ut mina armar, och sluter min blick. Jag faller. Men jag ser dig, du är där. Och jag känner hur du alltid kommer vara här i min själ. /Din son, Michael Gröndahl.
1 kommentar:
Vad fint det blev, med graven menar jag! Kram
Skicka en kommentar